En lantis i Shanghai

en skånsk loppisgalnings överlevnadsguide till Kinas bakgator. Garanterat glutenfri humor med stövlarna i tre världsdelar. Fick jag med allt?

Dramatik i Hong Kong: Vi upplever ett blixtnedslag!

Publicerad 2014-03-30 15:29:57 i

När Isa var tre år och Jens lite mer än ett, var vi med om ett blixtnedslag i Berlin. Blixten slog ned i en träddunge vid Brandenburger Tor. Vi satt i en öppen dubbeldäckare ungefär femtio meter därifrån. Isa kommer fortfarande ihåg det. Det var ett väldigt intensiv upplevelse, inte bara på grund av åskan. Det störtregnade och med jämna mellanrum forsade vattnet ner från trappan till bussens överdäck.
Varje gång det åskat har jag tröstat Isa med att hon sannolikt aldrig kommer att uppleva ett nytt blixtnedslag. Chansen för att det händer två gånger under ens livstid torde vara ganska liten.
Men i kväll hände det alltså, igen. Vi var på väg från Disneyland till hotellbussarna i ett ljummet, tropiskt ösregn. Åskan verkade först hålla sig bakom de berg som omger Hong Kong. Men så slår blixten ner, först cirka en halv kilometer framför oss, sen några hundra meter bakom oss, kanske inne i Disneyparken.
Jag har precis berömt barnen för att de håller sig lugna, när blixten slår ner. Vi står skyddade, under ett tak, men ändå blir vi så rädda att vi hukar oss, alla fem. Blixten slår ner gissningsvis mindre än 100 meter ifrån oss, på andra sidan bussgatan. Blixten är så nära att sprakljudet nästan uteblir.
Istället hörs det bara ett kaboom!, som en explosion.
Nu sitter vi säkra på hotellrummet. Åskan och regnet har ökat i styrka de sista tio minutrarna.
Jag slutar skriva nu - vi ska försöka hitta ett fönster med ännu bättre utsikt!
Jag är barnsligt förtjust i åskväder, bara jag får vara på säkert avstånd, inomhus!
 
Hong Kong skyline. En bild från i går. Utan åska.
 

Fredag i Shanghai: Vi hamnar mitt i en razzia

Publicerad 2014-03-28 14:29:23 i

Många turister kommer till Shanghai för att köpa märkeskopior, så jag förstår om ni där hemma tror att vi inte gör annat än att ränna runt på marknader och jagar skor, väskor och annat bra-att-ha. Men, si, det gör jag inte!

Jag är inte intresserad av att bära märkeskläder bara för märkets skull, och framför allt orkar jag inte dividera med försäljarna.

Visst, jag har sett trängre marknader och mer hätska försäljare än dem i Shanghai, men jag orkar inte utsätta mig för risken att träffa på en kines som skriker ”billigare än Ullared!” (det händer).

Men ingen regel som inte har ett undantag. Barnen har lov, min faster skulle handla på ”fejken” vid Science and Technology Museum, och jag behövde också ett par svarta gympaskor inför helgens resa till Hong Kong.

Detta skedde:

Vi sitter i en skobutik och har precis bestämt oss för att köpa ett par (här skulle det stå namnet på en gummisko som jag får ont i ryggen av, bara av att höra namnet) till mellansonen för 70 kr. Isa har ratat ett par rosa eftersom loggan också var svagt rosa och gummibiten över tån var alldeles för bred i jämförelse med de äkta som hennes pappa köpt i USA för cirka 170 svenska.

Då, plötsligt, släcker ett av biträdena ner ljuset i butiken och stänger kassaapparaten. Jag förstår ingenting förrän min faster skriker:

- Maria, vi skal UD! Det er razzia!

Jag vill ogärna bli påkommen med ett par C....skickligt marknadsförda skor i handen, så jag sätter dem på disken. Biträdet, som redan fått mina pengar, agerar dock snabbt, tar skorna och ger mig min växel.

Sen springer vi, nästan, för vi begriper inte speciellt mycket. Vi ser bara att folk blir nervösa och att det börjar bildas klungor med människor.

Barnen blev förstås skärrade, och det hjälpte inte med min en-minuters snabbkurs i varumärkesskydd och hur indrivningsverksamhet fungerar (vi visste inte i det läget vad som egentligen skedde). Framför allt rimmade mitt resonemang en aning illa med de nyinköpta dojorna i min ryggsäck. 

En stund senare får vi förklaringen: Det var ordningsmakten som gjorde razzia för att leta efter väsk-kopior. Och endast väsk-kopior.

And that’s all I have to say about that, som Forrest Gump sa.

Man får säga vad man vill om Shanghai, men man har i alla fall aldrig tråkigt här.

 
Hela gänget på vägen mellan Century Park och Science and Technology Museum, innan vi hamnar mitt i en razzia. 

 

 

Inget fult i mitt sovrum, tack!

Publicerad 2014-03-28 04:01:30 i

En kompis och jag gjorde gemensamt ärende till blomstermarknaden. Jag hade fått rådet att köpa fler gröna växter till vår lägenhet. Övergången från smutsig, kall och fuktig luft till smutsig, ljummen och torr luft har gjort att vi haft onormalt mycket hosta. Förmodligen är det också detta som ligger bakom min ögoninflammation.
Växter ökar luftfuktigheten inomhus.
- Det finns växter som hjälper till att rensa bort luftföroreningarna också. Men det är ”The Ugly One’s”, och jag vill inte ha något fult i mitt sovrum, konstaterade min kompis.
Och det är väl en bra gammal, klassisk, regel, att inte ta in något fult i sovrummet.
Det var förstås svärmorstunga hon menade. Läs mer om dem här.
Det blev dock ingen svärmorstunga från marknaden. Kolla in mina inköp nedan. De två stora växterna, inklusive de fina krukor, fick jag hemkört för totalt 450 kr. För snittblommorna, tre buntar som räckte till flera vaser, gav jag ungefär en 50-lapp.
 
 
Rött & vitt, för att välkomna våra danska gäster.
Några bilder från blomstermarknaden: 
 
 
 

Om

Min profilbild

Maria Svemark

Humorbloggen om vad som händer när man låter en svensk, 40-årskrisande trebarnsmor flytta till USA - via bakgatorna i Shanghai! Söker du kontakt, turisttips, råd angående livet som expat eller Direct Foreign Hire (DFH) i Kina, glutenfria recept eller gästbloggare? Mejla mig på: isatorp@hotmail.com Instagram: bysvemark Swedish writer living with my family in Shanghai. Feel welcome to contact me at isatorp@hotmail.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela

  • via RSS
  • Instagram Humor