En lantis i Shanghai

När Isa var tre år och Jens lite mer än ett, var vi med om ett blixtnedslag i Berlin. Blixten slog ned i en träddunge vid Brandenburger Tor. Vi satt i en öppen dubbeldäckare ungefär femtio meter därifrån. Isa kommer fortfarande ihåg det. Det var ett väldigt intensiv upplevelse, inte bara på grund av åskan. Det störtregnade och med jämna mellanrum forsade vattnet ner från trappan till bussens överdäck.

Varje gång det åskat har jag tröstat Isa med att hon sannolikt aldrig kommer att uppleva ett nytt blixtnedslag. Chansen för att det händer två gånger under ens livstid torde vara ganska liten.

Men i kväll hände det alltså, igen. Vi var på väg från Disneyland till hotellbussarna i ett ljummet, tropiskt ösregn. Åskan verkade först hålla sig bakom de berg som omger Hong Kong. Men så slår blixten ner, först cirka en halv kilometer framför oss, sen några hundra meter bakom oss, kanske inne i Disneyparken.

Jag har precis berömt barnen för att de håller sig lugna, när blixten slår ner. Vi står skyddade, under ett tak, men ändå blir vi så rädda att vi hukar oss, alla fem. Blixten slår ner gissningsvis mindre än 100 meter ifrån oss, på andra sidan bussgatan. Blixten är så nära att sprakljudet nästan uteblir.

Istället hörs det bara ett kaboom!, som en explosion.

Nu sitter vi säkra på hotellrummet. Åskan och regnet har ökat i styrka de sista tio minutrarna.

Jag slutar skriva nu - vi ska försöka hitta ett fönster med ännu bättre utsikt!

Jag är barnsligt förtjust i åskväder, bara jag får vara på säkert avstånd, inomhus!

Hong Kong skyline. En bild från i går. Utan åska.