Nice to meet you! **Och HUR vet du det?**
Det här med artighet är ett intressant ämne. Jag har funderat vidare angående artighet sedan kakincidenten i onsdag. Brysselkakan la in en tankeväckande kommentar:
Varför kan folk inte bara smaka, när de ser att vi ansträngt oss och bakat till fikat?
Som jag skrev i mitt svar kan artighet uttryckas på många sätt. Familjen som inte ville äta kaka hade med sig tre presenter: en krukväxt, choklad och en liten bok om sitt hemland. De tackade verkligen tusen gånger för inbjudan och verkade uppriktigt glada för att de fick hälsa på.
Jag funderar på hur mina barn påverkats, artighets-uppfostrans-mässigt, av deras tid i Shanghai. Å ena sidan har de slutat använda kniv i kombination med gaffel. Å andra sidan lever de i en värld där lärarna tilltalas med Mr/Mrs/Miss + efternamnet.
Och för det tredje funkar det inte att importera de amerikanske artighetsfraserna till Sverige. Det skulle inte sluta lyckligt.
- Trevligt att träffa dig. (**Jisses, så stelt och laddat med förväntan. Vad vet du om att det är trevligt att träffa mig? Dessutom hade du garanterad sagt så även om du fattade att jag är Kvinnan i dina mardrömmar, hon med uppspärrade ögon med cirkulerande iris och en stekspade i näven**)
- Hur mår du i dag? (**Jotack! Bad hair day, bortrest make och myggbett på fel ställen. Men, tackar som frågar. Ah, gick du redan? Jag trodde du ville veta hur jag mådde?**)
- God morgon, Fru... (**Don't you dare, I'm no Fru to you, I'm the Queen of...**)
- Så, vad gör du för ditt leverne? (**Lägg ägg, du ville ju inte veta hur jag mådde?**)
Vad som uppfattas om artigt och oartigt i Kina har jag svårt att uttala mig om. Men två vanor har jag tagit till mig: Att inte sticka pinnarna i riset (det betyder död) och att ta emot visitkort med båda händerna. Gulligt!
Svårt att välja foto - så ni får en ny bild på en sovande kines! Oartigt av mig att fotografera, artigt att inte väcka honom.
