Hemma hos: Vi snokar i rivningskåkar
Varje gång jag promenerar till tunnelbanan passerar jag ett riktigt risigt kvarter.
Nyfiket har jag sneglat in från gatan och sett hur de rynkiga tanterna hänger tvätt utanför sina trasiga fönster. Män i brunsmutsiga kläder och tunna skor sitter på huk och hjälps åt att sortera sopor, oftast gamla kläder som dumpats precis innanför gallergrindarna.
En enda gång har jag sett en råtta här i Shanghai. Den satt i en ränna utanför det här kvarteret. Några barn skrämde bort råttan, innan mina egna barn hann titta klart.
Nu ska kvarteret rivas.
Det började med att affärerna och restaurangerna mot Tianshan road tömdes. Den senaste veckan har jag sett hur starka män i färgglada hjälmar bygger upp stora högar med bråte inne i gränden.
Idag tog vi mod till oss och gick in i kvarteret. Min nyfikenhet tog överhanden - jag måste få se kvarteret inifrån, innan det försvinner!
Niclas, Isa och Jens cyklade kick-bikes, Ivar och jag gick. Jag hade kameran med mig.
Jag trodde att vi kanske skulle bli utkastade, att människorna som bor där skulle förstå att vi "ville snoka", "tyckte synd om dem", eller att vi kanske behövde vända för att vi kom i vägen för rivningsarbetarna.
Men vi blev verkligen inte utkastade! Tvärtom! Byggarbetarna hejade glatt, klappade Ivar på huvudet och skrattade åt vårt "ting bu dong" (lyssna, inte förstå).
En mormor och hennes lilla barnbarn följde oss nästan hela vägen genom det 300 meter djupa och cirka 200 meter breda kvarteret. Isa hjälpte flickan att prova kick-biken. Ingen verkade bry sig när vi vuxna snokade runt i husen och - håll i er! - plockade med oss några souvenirer!
Jag hittade bland annat en handfull spelpjäser med kinesiska tecken och tre filmrullar som jag hoppas att någon kunnig yrkesperson kan hjälpa mig att framkalla!
Följ med på husvisning!
Och kom ihåg:
Det skiljer bara ett kvarter mellan detta och vårt bostadsområde med 21- och 30-våningshus, utomhuspool, inomhuspool, tennisbanor, dammar, lekplatser och välskötta planteringar med penséer.