Hitler, Buddha & Mao: Loppisjakt hos Gubben i Pudong
I Shanghai finns 23 miljoner människor men bara en ordentlig loppis. Åtminstone om man ska tro expatcommunityn. Det händer att folk handlar på antikmarknaden nere i stan, men vill man ha en riktig loppisupplevelse åker man till Gubben i Pudong. Det är så han kallas av svenskarna här i Shanghai.
Jag hört viskas om denna mytomspunna loppis sedan jag flyttade hit i augusti, men det var först i dag som jag fick göra gubbens bekantskap. Två svenskar mammor, som vet att jag ÄLSKAR loppisar, erbjöd mig att hänga med dit.
I ett mejl inför utflykten skrev Maria (de flesta expatmammor här i byn heter lustigt nog Malin, Maria eller Johanna) att jag skulle ta med ficklampa och handskar. Det behövdes, för det är kolmörkt i lokalen och ALLT är täckt av ett tjockt lager damm.
Ni ska få ett nytt ord av mig:
Loppisutmattning.
Det är tillståndet som man försätts i när en loppis bara är FÖR mycket. För mycket av prylar, fina prylar, hemska prylar, prylar, prylar, prylar. Beslutsångest. Överhettad hjärna. Lycka. Vad, varför? Hur mycket? Ännu ett rum? Ännu en lada? Nä, jag ger upp!
Hur är det bara möjligt att samla så mycket grejer på ett och samma ställe? Jag har aldrig sett något liknande.
Gammalt eller nytt? Loppisräven Maria på fyndjakt.
Hej Buddha!
Hej Mao!
Hej Catrin med ficklampan!
Hej...nä. Har jag inte försökt rösta bort dig?
Helt osannolikt plejs. Aldrig sett något liknande.
Kockums på kinesiska.
Allt är inte gammalt som glimmar. Gubben ville ha 80 kr/styck för ansiktena. Det ville jag inte betala. Lär kosta 20 kr/st på Yu' garden bazaar.
Guldlock was here. Vem har klivit i min fåtölj?
Loppislycka! Jag fick ge 350 RMB (cirka 385 svenska kronor) för min...gavel?
Catrin, mästerprutaren. Hon gav 50 kr för sin Buddha.
Loppisen går att nå via Linje 8, Lingzhao Xincun, men försök inte att hitta dit på egen hand. Gubben har verkligen valt den mest undangömda bakgården i hela Shanghai.