Objudna gäster på penne-party
En bra levnadsregel i det här landet är att aldrig, aldrig någonsin tänka ”jamen detta gick ju problemfritt!”
Dagen i dag började bra. Det var varmt ute. Jag fick en kram av uteliggaren i korsningen. Marknadsföringskursen var givande. Jag hann äta lunch med en jätterolig kompis som jag inte sett på en månad. Jag kom hem till en ren lägenhet. Ayi Xin, som hjälper oss att städa några timmar varje torsdag, hade tagit ut påskduken ur tvättmaskinen och satt Isas förlupna gosekanin på elpianot. Sött!
Det är när jag ska koka pasta som ser jag dem - krypen som förstör min dag. Jag har sett dem en och en tidigare. Tänkt att, nåja, det får man väl stå ut med när man bor i ett stad där temperaturen kan nå 40 grader på sommaren. Jag får vara tacksam om jag slipper kackerlackor, typ.
Men när jag tar ut spaghettin ser jag flera. Smala, små, med långa luktorgan, eller käftar. Eller framtassar. Eller, det kan egentligen kvitta.
För ut ska de.
Så ut åker spaghetti, penne och lasagneplattor. Två tortillaspaket som passerat bäst före-datum åker också i soporna.
För säkerhets skull kollar jag även pastalådan, den stora, gröna lådan där vi förvarar resten av vårt pastaförråd*.
Hujedamej, vilken fest det pågick på det plejset. Mums fillibabba.
Jag besparar er mina värsta bilder.
Ni kan kanske höra av er om ni vet vad mina objudna gäster heter. Jag har googlat och de heter inte mjölbaggar. Vivlar, kanske (länk till Anticimex)?
*Ja, jag är en pastahamster. Det är en direkt effekt av att vara mor till en dotter med glutenintolerans i ett land där glutenfri pasta kostar 69 kr/pkt. Släkt & vänner tar hit glutenfri pasta från Sverige.
